Del två av två

Men hej igen.

Nu har vi snart överlevt julen, och ja den har innehållit några guldkorn. Men också en jävligt stor skopa kallt jävla grus.

En del av er har sett via ansiktsboken att jag och Maria gått åt var sitt håll, även om vissa bloggpersoner i Marias närhet inte kan hålla sig riktigt till sanningen, så har ingen blivit tvingad från sitt hem mitt i julfirandet. Men skulle man vara nyfiken eller bekymrad, så är det helt ok att fråga mig. Hålla på att sprida skit är inte min grej.

Och varför skulle jag göra det, jag tänker att trots att vi inte kan leva tillsammans längre, så har vi ju gjort det i mer än 4 år. Vi har levt och delat vardagen.

Vi har skrattat, gråtit tillsammans och jag har älskat Maria. Och så klart finns alla dom sakerna kvar hos mig, och inte fan ska jag förstöra alla dom fina stunder, minnen och känslor genom att vara bitter och elak för att vi inte kan få det att fungera längre, det är inte ens fel att två träter.

Så nu har jag en tid framför mig som kommer innehålla smärta i själen för det är svårt att separera, två ska bli en och det blir ett tomrum som behöver fyllas med något, annars förblir det bara ett tomrum och tomma rum är allt bra ledsamt.

Så klart finns Nisse här men han tycker att det är konstigt att ingen kommer och puttar bort honom från sängen när det är sängdags, eller från det som från början var hans del av sängen men som dom senaste åren varit Marias, ja inte bara Nisse tycker så. Klart att det blir tomt men i slutändan så har vi nog tagit rätt beslut Maria och jag även om det gör ont just nu.

Jag blir väldigt systematiskt när sånna här grejer händer mig, jag värjer mig genom att organisera saker, packa, städa och se till att det blir ordning i kaoset. Om jag använder för mycket tid till att gägga runt i min hjärna för att skapa ordning så blir det inte så bra, det räcker gott med dom timmar som jag ligger vaken på nätterna och funderar, funderar hur det blev så och som alltid, är detta det bästa sättet att lösa problemet.

Så rent praktiska problem, lägenhet till Maria hör ni nått eller vet nån snälla hör av er. Nisse måste ha en dagmamma/pappa eller ett hem där han kan bo och slippa vara ensam, jag kommer börja jobba 8/1, fan vad kort det är dit och en hel jävla evighet. Risken finns att hela huset kommer vara genomgånget och ommöblerat 8 ggr om.

Tyvärr känner jag mig själv och vet att min hjärna inte slutar att fundera på det innan den tycker att det är utrett, och så stackars Nisse som får lyssna på mig när vi går, ja jag pratar ofta högt med Nils.

Detta året började jävligt bra men min och Marias resa till Filippinerna, men sen har det fan gått utför med hög hastighet, undrar om detta är botten, så man kan se fram mot att få klättra upp ur detta hålet. Skiten är ju inte riktigt slut än heller så, spänn fast säkerhetsbältet än kan det hända grejer.

Nytt år nya möjligheter...

Nej nu ska jag städa kylskåpet, sen får jag ta upp något ur frysen att äta sen. Gör jag inte det så glömmer jag att äta, mest för att det är så jävla tråkigt att laga mat till en. Att laga mat till någon är för mig ett väldigt bra sätt att säga jag tycker om dig, jag har kryddat med en nypa omtanke, det därför det smakar så gott.

Är det nån som är sugen på en kopp kaffe eller kanske lite mat, eller gå med mig och Nisse på nån av våra otaliga promenader titta gärna in, jag kan behöva lite sällskap, och nisses öron lite vila från mig gnetande.

Sköt om er.