En sista gång eller....
Hej Nu har det gått lite tid och jag har fått tänka och reflektera över EM, så vad tänker jag. först av allt tänker jag nu när faktum är att det jävla guldet gled mig ur händerna igen, att jag har en massa fantastiska människor runt mig, från ni som läst min blogg varje gång jag skrivit några med glada tillrop ibland med förmaningar, men ändå tagit er tid att följa med mig, alla träningskamrater i klubben som hejat på. Mina Crossfitkamrater som hejat på och intresserat sig för min resa, tack tack tack betyder mer än ni tror. Mest utsatta/inblandade är självklart min familj och min sambo Maria som utan att veta vad hon gav sig in på tacka ja till denna resan, inte säker på att jag får med henne en gång till nu när hon vet att det betyder =), en trött sliten surgubbe, då och då en svulten rabiat sambo som isolerar sig på övervåningen för att inte bita huvudet av barnen, somnar strax efter 20.30 mitt i fredagsmyset. You raise me up so i can stand on mountains, Love you. En annan hj