Härifrån och tillbaka.

Hej. Igår startade jag dagen som betyder att jag om 364 dagar vandrat på jorden i ett halvt sekel, i 50 år... Det är en lång tid, men samtidigt helt obetydligt ur tidsperspektiv. Låg igår i min säng och funderade, kände mig lite ledsen eller egentligen ensam. Jag tycker om att vara själv, men det är inte samma sak som att vara ensam. Jag är så klart inte ensam, har få men väldigt goda vänner som alltid ställer upp och finns där, men flera av dom bor inte i samma stad som jag, andra har fullt upp med det som händer i deras egna liv. Men känslan att man nog på sin födelsedag inte kommer bli uppvaktad annat än på ansiktsboken, ja det ger en känsla av ensamhet. Vad har jag gjort med mitt halv sekel då, fan vet och jävligt mycket. En sak är dock tydligt, det är svårt att möta mig utan att få en åsikt om mig. Jag är en av dom där personerna dom flesta minns. Antingen tycker man om mig, mycket. Eller också tycker man illa om mig, mycket. Jag är väldigt lite mellanmjölk. ...