Sov riktigt bra fram till ett tiden, möttes av Maria som var hemma på lunch,mysigt. Ett par koppar kaffe senare var det dags att ta en riktigt lång promenad med Nisse kändes som jag inte sett han på ett tag, så vi gick långt och tala om livet och dess besynnerliga krokar. Jag påmindes om att jag för ganska exakt ett år sedan vandrade samma stigar på bergsluttningarna här hemma, det var ett par månader efter att min fru lämnat mig och, livet var inte kul på något sätt. Det var fruktansvärt tomt, jag boxades inte, jag var utan min partner som jag levt med i 19 år och det fanns mer bekymmer än glädjeämnen i mitt liv. Ett par veckor senare så klev det in ett par leende ögon och ett klingande skratt i mitt liv och stegen jag tar på samma stig som då, är i dag fyllda av liv och glädje. Jag är fylld av en känsla att jag kan, inte bara boxas och vinna utan att livet är kul och är värt att leva, på riktigt leva, just här i denna stund. Vi kan inte påverka det förflutna men vi har all möjl