En vecka kvar.
Hej !
Nu är det en vecka kvar, exakt sen är det igång det är då allt ska ske och vara magiskt, det är då alla klappar och allt annat måste bli perfekt.
Blir det ju nästan aldrig, och en del har inte ens haft nån chans. Va fan säger man som barn efter julen när man lever i en familj utan pengar, där bra jul kanske är en klapp och mat på bordet.
Det jämnförs ju bland barn, har man inte fått jävligt dyra klappar och varit utomlands så. Ja det är lite som om man inte hade video när jag växte upp, fanns det inte i huset ja då var man nära att vara ett socialfall.
Ni är nog nästan lika trötta på min julaversion som min sambo, hon stänger av ljudet när jag säger nått negativt om jul, det bara stängs av plopp, avstängt ren automatik, skönt för henne.
Så låt oss ta ett djup andetag och göra det bästa av det hela, men skulle mina ord dyka upp i huvudet på er när min står där, knädjupt i julklappspapper och undrar va fan hände. Det är helt upp till er om det ska fortsätta år efter år. Krama nån lite extra det hjälper.
För att vara en kille som gnäller en del om jul, så har jag fan julpyntat en jävla massa. Satt upp stjärnor och stakar och bytt en gardin. Sen är det ju den jävla granen som nästan bara är till besvär, måste erkänna att det kan vara lite mysigt med ljusen när allt blivit stilla i huset och man kan sitta i ljusets sken med en lite rom och fundera.
Ja ni ser jag är inte ett dugg bättre att stå emot än nån annan, men det skaver, skaver som fan.
Höftjäveln och dess återställande då, går bra som fan. Var hos doktorn i måndags, han var imponerad av återhämtningen och rörelse förmåga.
Så klartecken till att börja stretcha och öka belastning, och det har jag gjort. Sicken jävla träningsvärk man kan få, nästan glömt hur gött det är.
Fick berätta för läkaren vad jag gjort och hur, efter en stund så sa han vilken fantastisk sjukgymnast du måste ha och jag kunde ju bara säga ja hon är grym. Annelie är grym, bara tänk hur det är att ha mig.
Jag vill ju göra benböj dag två och marklyft dag 4, och det ska fan vara tungt för kröppajävel ska få för att den gnyr. Så blir det ju inte när Annelie är chef, utan mer kan du gå på tå, så här. Nej det kan jag ju fan inte. Den svadan med gnäll och svordomar när jag kommer på det, är ju inte att leka med.
Men hon har ju helt rätt, hur fan ska jag lyfta tunga marklyft, innan jag har styrka i rövmuskeln till att gå på tå. Så jävla tacksam och glad för att Annelie guidat mig genom denna rehab, för nu kommer det bli benböj och marklyft på rätt sätt och på ett sätt som jag kan pyssla med i många år framåt.
Jag längtar efter att få börja jobba, träffa folk på dagarna. Få arbeta med hjärnan och inte bara gägga runt i min egen. Nisse är ju grymt sällskap och vi har coola diskussioner men vi har gjort det nu i 3 månader, det är färdigt.
Dagarna ser ju väldigt mycket ut på samma sätt, även om vissa dagar är promenaderna väldigt mycket mer vackra, som den idag.
Så 5 dagar till med rutiner, rehab sen kör vi julracet. Sen är vi på rätt sida om året och om vi bara överlever Mars så kommer sommaren och det är bra skit. Och till sommaren är målet 100 kg benböj.
Sköt om er.
Kommentarer
Skicka en kommentar