Två veckor idag
Två veckor går sjukt fort och äckligt sakta.
Idag är det två veckor sen jag bytte ut min höft, har det varit lätt eller har det varit som jag trodde. NEJ på båda.
Jag håller så klart på att bli galen av inaktiviteten, men det visste jag att jag skulle. Smärtan som jag hade i min höft innan operationen är i princip helt borta, så jävla skönt. Tyvärr har den ersatts av en väldig konstig molande smärta i mitt knä och ner i vaden.
Har tillbringat två dagar denna veckan med att utesluta att det är en blodpropp och det är det inte, tack och lov.
Annars har det varit rätt tungt ett par dagar känt mig riktigt låg och lipig, på riktigt tycka synd om pipig.
Nog inte varit så ledsen sen min skilsmässa, lite konstigt eller inte. Har ju utsatt kroppen för ordentligt trauma, morfin avvänjning, ja men det är precis vad man måste göra avvänja sig. Om man tar morfin under en period så måste man följa ett nedtrappningsscheman annars får man abstinens.
Det är en sjukt äcklig medicin men också sjukt effektiv som smärtbehandling och det är därför man använder den trots att den är starkt beroendeframkallande.
En annan sak som är sjuk beroendeframkallande är socker, som en del av er kommer ihåg la jag ju om min kost i början på juli bort med allt socker och kolhydrater runt ca 20 g om dagen. Dels började jag bli fet på riktigt 109 kg är inte ok för mig. Sen ville jag ha bort så mycket inflammation som möjligt inför operation. En biverkning av antiinflammatoriska medel är högblodtryck vilket jag fick och ville ha bort.
Så kostomläggning med resultat minskat behov av antiinflammatoriskt och som bonus viktnedgång och en massa annat gott för kroppen, väger just nu knapp 96 kg alltså lika mycket som när jag var som bäst under min kickboxningskarriär. Maria påstår att jag är utmärglad.
Men efter operationen så har kosten sladdat lite, började direkt på sjukhuset var lite svårt att få bra mat när jag låg inne, fatta rätt.
Bra mat fanns det men den var kolhydrat baserad som allt som serveras i samhället, inte det jag skulle behöva för att återhämta mig.
Så där sladda jag lite blev mer kolhydrater och en del socker via frukt och några glas saft när jag ägnade mig åt VM i svimning efter operationen.
Och detta har nu resulterat i ett jävla sockersug, skit jobbigt och jag vill ha pommes,glass annat skit.
Får ta tag i det på riktigt igen när jag mår lite bättre och framför allt inte fruktar natten.
Sover som en potta skit, fortfarande. Korta intervaller av sömn, vilket på riktig börjar fucka med min hjärna.
Rehaben går bra blir starkare för varje dag gick 300 meter idag helt färdig efter men ändå, rör mig obehindrat hemma, kan sitta lite framför datorn så jag spelar lite för att fördriva tiden.
Så om jag inte känt mig så låg, haft ont i vaden och fick sova så skulle detta funka hur bra som helst.
Nisse och jag hade ordentliga förhandlingar om han skulle få följa med på promenaden och hur man då ska sköta sig, trodde ju inte riktigt på hans försäkringar om att vara änglalik men hade inte hjärta att inte ta med han.
Han fick följa med och tog föga hänsyn till att jag inte riktigt hängde med, mycket pust och stön och springa tillbaka och ta kopplet i munnen och dra så det går lite fortare.
Tror han tycker det är tråkigare än jag att ligga här, men han viker inte en tum. Ligger precis bredvid mig och om jag är låg ser han till att ha kroppskontakt hela tiden. Om jag puttar bort honom så kommer han tillbaka som en jojo.
Nästa vecka ska stygnen bort och har ni riktig otur ska jag skaffa en blid så ni kan få se min ihop stämplade skinka, coolt va.
Fy fan vad jag saknar crossfiten inte bara att träna utan allt, folket, känslan. Nog tur att jag inte kan köra bil annars kanske jag legat i tjockmattan hela dagarna och skrikit på er att ni ska jobba och sluta tycka synd om er själva. Men snart så.
Sköt om er.
Idag är det två veckor sen jag bytte ut min höft, har det varit lätt eller har det varit som jag trodde. NEJ på båda.
Jag håller så klart på att bli galen av inaktiviteten, men det visste jag att jag skulle. Smärtan som jag hade i min höft innan operationen är i princip helt borta, så jävla skönt. Tyvärr har den ersatts av en väldig konstig molande smärta i mitt knä och ner i vaden.
Har tillbringat två dagar denna veckan med att utesluta att det är en blodpropp och det är det inte, tack och lov.
Annars har det varit rätt tungt ett par dagar känt mig riktigt låg och lipig, på riktigt tycka synd om pipig.
Nog inte varit så ledsen sen min skilsmässa, lite konstigt eller inte. Har ju utsatt kroppen för ordentligt trauma, morfin avvänjning, ja men det är precis vad man måste göra avvänja sig. Om man tar morfin under en period så måste man följa ett nedtrappningsscheman annars får man abstinens.
Det är en sjukt äcklig medicin men också sjukt effektiv som smärtbehandling och det är därför man använder den trots att den är starkt beroendeframkallande.
En annan sak som är sjuk beroendeframkallande är socker, som en del av er kommer ihåg la jag ju om min kost i början på juli bort med allt socker och kolhydrater runt ca 20 g om dagen. Dels började jag bli fet på riktigt 109 kg är inte ok för mig. Sen ville jag ha bort så mycket inflammation som möjligt inför operation. En biverkning av antiinflammatoriska medel är högblodtryck vilket jag fick och ville ha bort.
Så kostomläggning med resultat minskat behov av antiinflammatoriskt och som bonus viktnedgång och en massa annat gott för kroppen, väger just nu knapp 96 kg alltså lika mycket som när jag var som bäst under min kickboxningskarriär. Maria påstår att jag är utmärglad.
Men efter operationen så har kosten sladdat lite, började direkt på sjukhuset var lite svårt att få bra mat när jag låg inne, fatta rätt.
Bra mat fanns det men den var kolhydrat baserad som allt som serveras i samhället, inte det jag skulle behöva för att återhämta mig.
Så där sladda jag lite blev mer kolhydrater och en del socker via frukt och några glas saft när jag ägnade mig åt VM i svimning efter operationen.
Och detta har nu resulterat i ett jävla sockersug, skit jobbigt och jag vill ha pommes,glass annat skit.
Får ta tag i det på riktigt igen när jag mår lite bättre och framför allt inte fruktar natten.
Sover som en potta skit, fortfarande. Korta intervaller av sömn, vilket på riktig börjar fucka med min hjärna.
Rehaben går bra blir starkare för varje dag gick 300 meter idag helt färdig efter men ändå, rör mig obehindrat hemma, kan sitta lite framför datorn så jag spelar lite för att fördriva tiden.
Så om jag inte känt mig så låg, haft ont i vaden och fick sova så skulle detta funka hur bra som helst.
Nisse och jag hade ordentliga förhandlingar om han skulle få följa med på promenaden och hur man då ska sköta sig, trodde ju inte riktigt på hans försäkringar om att vara änglalik men hade inte hjärta att inte ta med han.
Han fick följa med och tog föga hänsyn till att jag inte riktigt hängde med, mycket pust och stön och springa tillbaka och ta kopplet i munnen och dra så det går lite fortare.
Tror han tycker det är tråkigare än jag att ligga här, men han viker inte en tum. Ligger precis bredvid mig och om jag är låg ser han till att ha kroppskontakt hela tiden. Om jag puttar bort honom så kommer han tillbaka som en jojo.
Nästa vecka ska stygnen bort och har ni riktig otur ska jag skaffa en blid så ni kan få se min ihop stämplade skinka, coolt va.
Fy fan vad jag saknar crossfiten inte bara att träna utan allt, folket, känslan. Nog tur att jag inte kan köra bil annars kanske jag legat i tjockmattan hela dagarna och skrikit på er att ni ska jobba och sluta tycka synd om er själva. Men snart så.
Sköt om er.
Kommentarer
Skicka en kommentar