Del två av två

START.

Tjena verkar ju som det finns ett intresse för vad jag tar mig för så jag ska dela med mig.
För alla er som inte riktigt vet vad för tossigheter jag pysslat med som också lett fram till hur det är idag, här har ni snabb reprisen.

I begynnelsen var jag en helt vanlig slashas som röka, drack sprit och jaga fruntimmer mest hela tiden, höll faktiskt på att få en 2a i gymnastikbetyg på gymnasiet, ja kärringen var tossig eller var det jag kanske. Fick iallafall en 3a i slutbetyg så en klar medelmåtta.

Jag tänkte ofta att det var synd att jag inte höll på med nån lagidrott, men vid den tiden var jag 20 plus och snyggträna mest på gym för att se bra ut, ni vet bänkpress och bicepscurl.
Sen starta Skövde Dukes, amrekansker fotböll, hur jävla kul som helst och helt livsfarligt.
Jag skrev upp mig direkt.

Jag spela i mer än tio år, dom sista 4 som semiproffs och över halva Sverige. Och någonstans på vägen så förvandlade jag mig själv från slashas till idrottsman på riktigt. 116 kg muskler som inte stanna för något och älskade att krossa motståndarna. Det fick kosta vad det ville rent kroppsligt, gnälla eller ge upp för att man skadat sig det har aldrig legat för mig. jag har spelat med brutet underben, ut petat öga och fingrar som pekat åt nord och syd.

Har jag haft ont ? ja så klart men jag är skitbra på att kontrollera min smärta, när det är riktig smärta. Om Maria klämmer finnar skriker jag som ett barn och hoppar runt i hela huset, brutna ben det struntar man så länge det går, jag har 7 självläkta frakturer i höger hand, gissa om dom känns när det blir kallt. Vilken idiot man är.

Jag fick sluta spela Fotboll för min dåvarande hustru tröttnade på att jag for runt i hela Sverige och spela och när jag inte gjorde det träna jag eller åt, fan vad mat jag har ätit i mitt liv typ 6 ggr om dagen när det var som mest. Fattar inte att jag hann jobba.

Jag sluta spela och gick hemma, träna inte direkt för jag hade inget mål gissa om jag var odräglig, japp mycket, så till den vida grad att hustrun skrek åt mig en dag gör ngt "Piiip" gå och kickboxas eller nått.
Snäll som jag är gjorde jag precis det hon sa jag gick och kickboxades, nu mena hon ju inte att jag skulle bli bäst i världen på det men sånt fatta jag inte. Jag vinner, ja jag förlorar inte för jag hatar att förlora. mår fysiskt illa av det.

Jag hatar att förlora 100 ggr mer än jag tyckte om att vinna så jag lät oftast bli att förlora kosta vad det kosta ville, Tror jag gått ungefär 80 matcher och förlorat 7-8 st dom flesta på Vm eller Em. På vägen hitta jag Crossfit som komplement till min Kickboxning, kärlek uppstod så det är vad jag gör nu när jag slutat boxas för det har jag. Suget försvann och då ska man sluta dessutom har jag vunnit nästan allt man kan vinna.

Men så klart satte jag ju upp nya mål det skulle tävlas i Crossfit och vinnas så klart. Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig åtminstone inte direkt...
Denna där smärtan som funnits i höften dom senaste 5-6 åren, och svårigheten att vrida höften i vissa vinklar dom problemen gick visst inte att bara köra över med vilja...

Inte för jag inte försökt i vanlig ordning, så klart. Slutligen fick jag gå till farbror doktorn, Maria tror jag har sjukhusskräck men hon är helt vilse i pannkakan, jag går bara inte dit om jag inte måste på riktigt måste och det måste jag sällan.
Denna gången var ett måste för jag kan inte sova och jag har ont hela tiden och det hindrar mig från att vinna skit jag vill vinna,
Efter mycket om och än och många turer så fick jag klart för mig att jag helt enkelt skrotat min högra höft. Genom att inte lyssna på kroppen har jag på ett sånt fantastiskt sätt skrotat den att det bara är att byta ut skiten om jag vill ha ett vettigt liv.

Gissa om det finns tusen saker som snurrar i mitt huvud, det är väl det som det ska handla om resan tillbaka till, ja hur går man från att bara köra på och vinna till varje pris till att vara en som kanske inte kommer kunna göra allt. Det kommer bli bättre än vad det är just nu så klart, men ändå...

Och vem är jag då ?

Vi får se och har ni lust häng med, det kommer bli galenskap, jag lovar jag har ju inte slutat att försöka vinna fast jag inte riktigt kan, är det bra NEJ.
Men va fan höften kan ju inte bli så mycket sämre och jag ska ju ändå få en ny i titan bara det ROBOMIKE is in the house.


                                                            Ta hand om er