Medaljens baksida.

Hej

En riktigt låg vecka dels har jag varit sjuk hela veckan även om jag jobba tisdag och onsdag sen fick jag välta i sängen igen med feber. När jag blir sjuk så kan jag inte träna när jag inte kan träna blir jag låg och något destruktiv i mitt tankesätt, jag får brottas med tvivel på min egen förmåga.

Det blev speciellt jobbigt denna veckan när Vm förlusten låg så nära även om många med mig tittat på matchen och tycker att jag nog borde vunnit den så finns den där lilla rösten där i bakhuvudet som säger, dom har nog rätt du är slut, du är för gammal du borde bara stillsamt försvinna in i glömska bli fet och bitter och försöka leva på gamla meriter. Så här ser bäst av förlorarna ut.

 
Är allt bara mörker nej så klart inte, i skolan där jag jobbar finns det ett tvillingpar som är så härliga och glada dom var väldigt nyfikna på hur det gått och kom genast fram till mig när dom såg mig och fråga, jag sa att jag förlora och blev tvåa genast krama dom mig och sa det gör inget att du inte vann vi är så stolta över dig, så äkta och så härligt och det gjorde mig så glad.
Det är lite så tror jag, andra är glada och stolta men jag kan inte glädjas över prestationen fast att jag fattar rent intellektuellt att det är en bedrift att göra en Vm final i K1 och att dessutom förlora med minsta möjliga marginal mot en motståndare som är 20 år yngre är något som man borde vara stolt över.

Sen händer det något annat i mig också och jag kan känna att det där lilla fröt som finns där och det kommer växa sig starkare för var dag. Vi pratat om tjurskallen den där rösten som just nu är lite svag men som kommer växa i styrka eller det har den alltid gjort förut, och jag kan höra den viska i detta nu.

Den som säger res på dig din jävla slapptask ta tag i skiten se till att bevisa att dom har fel vinn, vinn, vinn, din jävla gnällspik. Träna hårdare bli bättre ta revansch se till att nästa medalj den du så gärna vill ha är av guld, men det kan du fan inte få om du gnyr.
Så nu ska jag bli frisk sen så drar jag ner huvudet stänger av latmasken och kör för jag ska fan inte ha några mer fula silver medaljer nu är det guld som gäller EM nästa. Inser också att i framtiden måste jag nog finna ett sätt att känna mig tillfreds med det jag gjort.

På det hela taget så har jag ju inte mycket att gnälla över mina nära och kära är friska, jag har ett roligt jobb, goda vänner och en sambo som uppenbarligen älskar mig för annars skulle hon inte stå ut med min miserabla uppsyn dessa veckor. Tack Maria, jag vet att du inte visste vad du sa ja till när jag fråga om det var ok att göra denna satsning, så igen tack för att du står ut och finns hos mig.

Vad har hänt annars i veckan jag har fått delar av mitt tak på huset utbytt det var dags, nästa del ska bytas i oktober sen är det gjort. Mycket sova har det varit eftersom jag varit hemma och varit sjuk.

Nils har varit superhjälte igen även denna gången var det hans ärkefiende katten som inkräkta på trädgården som vanligt hoppa katten ut Nils fick totalspel sprang 3 varv runt trädgården och bestämde sig för att bli en grävmaskin, grävde med superfart sig under staketet jag får tag i ett bakben just som han förvandlas till blixten lyckas hala tillbaka en mycket förnärmad Nils som ser ut som fan bara jord hela hunden blöt svart matjord. 20 minuter senare efter en mycket grundlig tvätt med shampo var han inte mer nöjd om man säger så 1-0 till mig.

Dagen kommer också att ägnas förutom vila sol och mer vila till att vänta på meddelande om att Therese Gunnarsson vunnit sin Thaiboxningsmatch på Battle of Lund som går ikväll, att konditionen inte blir ett problem vet jag eftersom jag ännu en gång "tvingat" henne att gå igenom ett av mina konditionsprogram, ha kul och kicka röv min vän.


                                                                     Ta hand om er.