Tunga moln och tungt sinne

Idag är en sån där dag då jag är lite tung till sinnet, grubblande och fundersam en del handlar om hur världen håller på att bli. Men en stor del handlar om att jag faktiskt deltar i allt det jag inte gillar och varför gör jag det. Ja varför gör jag det, en bit handlar om att andra människor jag bryr mig om tex skulle Tim inte bli så glad om hans pappa hoppade av världen och bosatte sig i Alaska om jag slutade delta i världens konsumptionshets och bara skaffa det jag verkligen behövde eller behöver i den miljön. Hur Maria skulle reagera på ett sånt beslut ska vi inte ens tala om, det är så långt från Maria som man kan komma, vi har ibland väldigt olika sett att se på världen rätt eller fel inte vet jag, det kanske är eller kan bli vår styrka tillsammans det som i slutändan hindrar mig från att dra till skogs. Den som hänger med på resan får antagligen veta.

Tänker en del på umgänge, hur mycket folk umgås vi med fast vi inte vill bara för att man ska, släktträffar kamrater till kamrater eller partners det är för mig slöseri med tid jag skulle kunna använda till att träffa dom jag tycker om och bryr mig om. Oftast tar dessa möten mer energi än dom ger så varför,  ibland behöver man kanske göra dessa träffar för att glädja någon man tycker om, fast ibland tror jag vi skulle ställa oss frågan varför har jag dessa människor i mitt liv när det kostar mer än det smakar. När man kommer till släkt eller nära familj så blir detta jätte svårt.
Ja som ni nog kan gissa är ingen stor fan av att träffa en massa folk bara för att träffas, så släktträffar mm är bara jobbigt för mig. Hälsa på en massa ytligt bekanta eller släkt bara för man ska tex på sommaren är helt meningslöst och jobbigt för mig, sen fattar jag att det kan glädja människor som jag bryr mig om men det tar emot har alltid gjort.

Är det fel eller fult att tänka och känna så här, jag vet inte men så är det och ibland gör det människor i min närhet ledsna det gör mig bekymrad är jag asocial, kanske eller inte bara selektiv i mitt umgänge och en smula skeptisk. Önskar så att jag ibland kunde vara den där "jag älskar alla killen" som alltid är glad och positiv lite som en hund, men det är jag inte.
Jag är väldigt trogen mina riktiga vänner och har väldigt mycket plats för dom jag tar till mitt hjärta och älskar. Ni är inte så många men jag är ganska säker på att vi kommer hänga ihop så länge jag andas, mer eller mindre intensivt i olika perioder under livets gång och jag anser min välsignad att ha er i mitt liv.

 Är väldigt lite släktträffar i min familj typ har aldrig hänt vilket kanske är en del av förklaringen, träffar knapp min bror något jag tycker är lite tråkigt men vi ha haft väldigt olika bana i livet och kanske vi längre fram i livet kommer att hamna mer i fas, jag hoppas det iallafall.

Blev ju muntert inlägg idag, men det är en del av min resa och mitt liv och det var ju det jag skulle bjuda på här så varsegoda. Nej jag har inte tränat idag blåst ut stora mängder snor ur min näsa sovit mycket och tittat på ett program om Paris - Dakar rallyt, Nisse är som vanligt vid min sida och känner av mitt tungsinne idag. Bara det att han sov tätt vid min sida fram till klockan två är ett säkert tecken, han brukar ha tröttnat på mitt snarkande vid halv tolv och kräva lite action, men inte idag.

Det fina med kråksången är att jag sällan har två dagar som denna i rad så imorgon har jag säkert kommit på något annat galet och vrickat att tänka på, ser dessutom mycket fram mot helgen för då kommer det goda vänner och vi ska prata, äta och dricka gott en härlig och djup rödvins diskussion hoppas jag på. Där vi löser alla världens problem med kärlek och skratt. Nu kommer snart Maria och då ska jag krama henne hårt och länge...


                                                                Ta hand om er.