Tjena
Så har man genomlidit en veckas charter, stackars mig. Nej fan det är inte synd om mig men jag måste säga att åka charter får mig att känna mig som en mjölkko.
Uppställd i båset med mjölkmaskin ordentligt fastspänn, sen jävlar mjölkas det pengar för allt och i bästa fall halvdana upplevelser eller middagar.
Resesällskapet rockar
Vi käka grillad kotlett en kväll, den var så jävla seg och genomstekt så att om käften varit utrustad med slagborr så hade det möjligen gått att få i sig den under en halvtimme. Jag gav bara upp efter 10 min och skar lagom stora bitar som jag kunde svälja hela, mat är mat. Gnällde så klart och fick en skål glass,jippieee.
Förutom att man är en jävla mjölkko så är det ju folk precis överallt som ska göra exakt samma sak som jag precis när jag ska, helvete. Fanns en skitbra poolbar men den jäveln var ju full med folk som kackla och trängdes precis när jag skulle dricka en öl.
Har jag bjudit dessa till min bar,tror inte det
Varför åker jag då, Maria tycker väldigt mycket om det och jag gillar Maria väldigt mycket, samt är väldigt förtjust i sol och värme, värmen har alltid gjort så jag har mindre ont i kroppen. Att jag faktiskt inte kan göra något annat än relaxa lite när jag nu inte brukar få vara med och sköta om hotellen jag bor på även om jag försöker ibland, är nog bra för mig.
Att jag ligger på rygg och läser böcker för det är det jag gör, ja när jag inte går fram och tillbaka och hämtar eller fixar något åt Maria, ibland tror jag hon glömmer saker bara för att hon ska kunna be mig ta en lite sväng när myrorna har salaskurser i byxorna på mig.
Packåsnan
Tur det fanns öl
Tre böcker har jag läst eller lyssnat till denna veckan, men den bästa och som fått mig gråta, skratta högt och känna igen mig är Fredrik Backmans Björnstad. Läs den bara läs den.
Jag och Maria har rest ganska mycket tillsammans och något vi gör när vi är ute, är springer på morgonen. Väldigt skönt och trevligt kaffe, springa, dopp i poolen sen långfrukost härligt. Jag kan inte springa längre och hemma är det skitsamma, jag har sprungit så jävla mycket i mitt liv att det räcker, men på semester den där lilla mysiga svängen eller det kanske mer är ritualen. Det gjorde ont i själen att inte få följa med, ont som att trampa på lego.
Gissa vad jag gör, ja självklart. Jag gör det jag är bäst på, biter ihop stänger av och springer bara bestämmer att kroppen ska lyda och det är ju bara en liten sväng så det kommer gå bra.
Efter 2 mil cykling var inte bergsklättring på agendan för min höft
Det gör ont som fan första femhundra meterna men sen har jag gjort det Annelie säger att jag inte får göra, det som jag gjort så många gånger förut. Jag tar smärtan nästan vilken smärta som helst. Och så isolerar jag den i bara just den kroppsdelen, jag låter inte smärtan komma till hjärnan för då stör den. På så sätt kan jag fortsätta. Jag har vunnit SM finaler med avslagna handleder, spelat Amerikansk fotboll med avbrutet underben och söndertacklade revben och det går bra bara jag isolerar smärtan.
Och det är precis det jag gör så jag kan få springa med, helvete vad ont jag hade i den dagen, men jag fick iallafall springa med en gång. Ja jag gjorde det bara en gång, smart va !
Men det är dom här sakerna som faktiskt gör mig så ledsen med detta, att jag inte på riktigt kan vara med. Visst jag kör crossfit och är snabb, hänger med men inte på riktigt, halva böj, halva lunges eller wallball det är fan inte på riktigt det är utom tävlan hmm.
Ibland tänker jag på en vän som har haft en hjärnblödning, hon säger ibland att hon inte blev som hon var före hjärnblödningen hon blev bättre, bättre än hon var från början. Jag kan finna det lite tröstande eller det kanske bara är tävlingsdjävulen i mig kan hon så kan jag. Men mest är det tröstande.
När jag ändå är på detta spåret så ska jag berätta nått annat som är rätt sjukt enligt mig. Jag har tävlat med landslaget i 10 år, som tävlande och som coach har massa medaljer. När man tävlar aktivt så är man försäkrad av förbundet. Jag trodde ju i mitt stilla sinne att jag nog kanske skulle få lite ekonomisk hjälp när jag blir tvungen att ta bort en höft och ja det beror ju på att jag tävlat i 10 år för mig själv och för Sverige.
Icke sa nicke eller jo om jag hade anmält att jag blivit slagen över höften nån gång, skadat mig...
Men för helvete sparkad över höfterna blir man hela tiden i kickboxning om jag skulle anmält varje gång jag varit öm eller blå över höfterna skulle det varit mitt heltids arbete. Det är kampsport på elit nivå vi pratar om klart jag fått upprepade slag och sparkar och lika självklart så är det inte anmält för det ingår och är ingen skada "på riktigt" just då men 10 år senare då är det fan en skada. Så nej det tar inte försäkringen, privat försäkring nej det är under kampsportsutövande så nej.... det är därför man har förbundsförsäkringen eller.
FRAMSTJÄRT förlåt franskan eller nått, men men det är som det är och det löser sig.
Gamla stad
Vi kom hem igår kväll alltså hem till huset och hämta Nisse på vägen han blev väldigt glad att se oss och ville åka hem direkt.
Väl hemma så sura han lite på mig och låg mest hos Maria i soffan, men tillslut så blev vi sams det kosta ca 40 min av kli bakom öronen liggandes på min mage innan han mjukna.
Idag på morgonen fick jag riktigt kaffe på sängen, sen åkte vi och körde ett CF pass.
Kändes som jag svettades souvlaki och öl, men helt kass hade jag inte hunnit bli på en veckas ryggläge, lite snatchar med 40 kg KB bekräfta det. Det är ju konstigt att man inte lärs sig att hålla käften nån gång men glappar käften så får man se till och backa upp det, annars är man ju bara stor i käften.
Har tänkt att jag ska gå över på helt ketogen kost från och med nu, dels för att dom mycket snabbt växande bildäcken på magen måste bort samt att jag tänker försöka genom ketogen kost se om jag kan sänka inflammationsmängden i min kropp.
Så om jag luktar fan så beror det på det och inte på avsaknad av duschande.
Sköt om er.
Kommentarer
Skicka en kommentar