En sista gång eller....
Hej
Nu har det gått lite tid och jag har fått tänka och reflektera över EM, så vad tänker jag.
först av allt tänker jag nu när faktum är att det jävla guldet gled mig ur händerna igen,
att jag har en massa fantastiska människor runt mig, från ni som läst min blogg varje gång jag skrivit några med glada tillrop ibland med förmaningar, men ändå tagit er tid att följa med mig, alla träningskamrater i klubben som hejat på. Mina Crossfitkamrater som hejat på och intresserat sig för min resa, tack tack tack betyder mer än ni tror.
Mest utsatta/inblandade är självklart min familj och min sambo Maria som utan att veta vad hon gav sig in på tacka ja till denna resan, inte säker på att jag får med henne en gång till nu när hon vet att det betyder =), en trött sliten surgubbe, då och då en svulten rabiat sambo som isolerar sig på övervåningen för att inte bita huvudet av barnen, somnar strax efter 20.30 mitt i fredagsmyset. You raise me up so i can stand on mountains, Love you.
En annan hjälte är min son Tim som för 10e gången åkt med på denna resan, du är en guldklimp puss.
Lars på Crossfit Skövde har jobbat med min fys och hela det upplägget stort tack till dig och stort tack för dina kloka ord när det varit jobbigt borde väl tacka för massagen också men det vet i fan =) självklart tack, Tack till Sportgymbutiken för utrustnings och kosttillskott också en viktig kugge i hela denna resan.
Så hur var EM måste säga att det var väldigt väl organiserat och det mesta flöt bättre än det gjort någonsin. Ett trevlig landslag med bra coacher, mycket skratt och en god portion bus.
Jag möter först en kille från Ukraina som senare vinner EM en riktigt snabb kille som pricksköt mig med höga sparkar och snabba slag för att sen hålla sig borta, för så fort jag träffa honom på benen så tar jag poäng och saktar ner honom, men det faktum är att han är lite snabbare än mig hela tiden och jag hinner inte jaga ikapp honom, han vinner iget att säga om det. Men 2-1 i domarsiffror säger också att jag inte är helt borta, och att det kan ligga mer i min kloke fars kommentar än jag vill erkänna "du tävlar mot en motståndare du aldrig kommer besegra och det är ålder" Men det faktum kommer nog inte hindra mig från att trots allt försöka, nån annan sa det är bara dom som är galna nog att tro att man kan ändra på världen som gör det.
I min andra match mot Irländaren Liam Dale, blir det ett så där härligt krig som jag gillar,blod svett och kamp. Han hackar på mig med sin Sidekick jag straffar honom med min boxning, jag släckte ljuset på honom med min höger och han kvicknar till när mattan slår honom i ansiktet. Nu hjälper det föga då jag igen förlorar med 2-1 Detta match tycker jag dock inte att jag förlorar, men jag får otroligt dåligt med poäng för min boxning och det skiljer så lite när matchen är slut, vi pratar om ett par träffar. Även denna herre vinner EM. Mr Dale sa till min efteråt på sin härliga Irlänska, "Come to Dublin next year so we can have a fight and some drinks"
Ja va fan det kanske finns ett Vm till där inne, får nog fundera på det eller vad tycker ni. Kom igen berätta för mig vad ni tycker, ska jag vinna ett Vm till?
Em verkar ju trilska något så in i vassen.
Eller ska jag låta kroppen vila och inta min fysiska ålder, mitt sinne kommer nog aldrig stilla sig så jag får nog hitta något annat som jag kan bli bäst på om jag nu inte ska tävla mer.
Är så glad att jag faktiskt har haft mod nog att ta dessa steg och försöka nå mitt mål trots att jag inte nådde riktigt fram, har format om min kropp är rörligare kan göra saker med min kropp som jag inte kunde för ett år sen, har återupplevt saker som jag inte gjort sen jag var barn som att gå på händer eller stå på huvudet, flått katten (gymnastik term =)) och allt som krävdes var lite mod en stor portion tjurskallighet och människor runt mig som var villiga att låta mig försöka. Har ni en dröm gör det vänta inte till imorgon för då kanske det aldrig händer, bara gör det även om ni inte når riktigt hela vägen så är resan värt besväret jag lovar och vem vet ni kanske upptäcker på vägen att detta går jag kan.
Ta hand om er.
Nu har det gått lite tid och jag har fått tänka och reflektera över EM, så vad tänker jag.
först av allt tänker jag nu när faktum är att det jävla guldet gled mig ur händerna igen,
att jag har en massa fantastiska människor runt mig, från ni som läst min blogg varje gång jag skrivit några med glada tillrop ibland med förmaningar, men ändå tagit er tid att följa med mig, alla träningskamrater i klubben som hejat på. Mina Crossfitkamrater som hejat på och intresserat sig för min resa, tack tack tack betyder mer än ni tror.
Mest utsatta/inblandade är självklart min familj och min sambo Maria som utan att veta vad hon gav sig in på tacka ja till denna resan, inte säker på att jag får med henne en gång till nu när hon vet att det betyder =), en trött sliten surgubbe, då och då en svulten rabiat sambo som isolerar sig på övervåningen för att inte bita huvudet av barnen, somnar strax efter 20.30 mitt i fredagsmyset. You raise me up so i can stand on mountains, Love you.
En annan hjälte är min son Tim som för 10e gången åkt med på denna resan, du är en guldklimp puss.
Lars på Crossfit Skövde har jobbat med min fys och hela det upplägget stort tack till dig och stort tack för dina kloka ord när det varit jobbigt borde väl tacka för massagen också men det vet i fan =) självklart tack, Tack till Sportgymbutiken för utrustnings och kosttillskott också en viktig kugge i hela denna resan.
Så hur var EM måste säga att det var väldigt väl organiserat och det mesta flöt bättre än det gjort någonsin. Ett trevlig landslag med bra coacher, mycket skratt och en god portion bus.
 |
| Matchyta |
 |
| Träning innan vi starta EM |
 |
| Fokus |
Jag möter först en kille från Ukraina som senare vinner EM en riktigt snabb kille som pricksköt mig med höga sparkar och snabba slag för att sen hålla sig borta, för så fort jag träffa honom på benen så tar jag poäng och saktar ner honom, men det faktum är att han är lite snabbare än mig hela tiden och jag hinner inte jaga ikapp honom, han vinner iget att säga om det. Men 2-1 i domarsiffror säger också att jag inte är helt borta, och att det kan ligga mer i min kloke fars kommentar än jag vill erkänna "du tävlar mot en motståndare du aldrig kommer besegra och det är ålder" Men det faktum kommer nog inte hindra mig från att trots allt försöka, nån annan sa det är bara dom som är galna nog att tro att man kan ändra på världen som gör det.
I min andra match mot Irländaren Liam Dale, blir det ett så där härligt krig som jag gillar,blod svett och kamp. Han hackar på mig med sin Sidekick jag straffar honom med min boxning, jag släckte ljuset på honom med min höger och han kvicknar till när mattan slår honom i ansiktet. Nu hjälper det föga då jag igen förlorar med 2-1 Detta match tycker jag dock inte att jag förlorar, men jag får otroligt dåligt med poäng för min boxning och det skiljer så lite när matchen är slut, vi pratar om ett par träffar. Även denna herre vinner EM. Mr Dale sa till min efteråt på sin härliga Irlänska, "Come to Dublin next year so we can have a fight and some drinks"
 |
| Krig |
Ja va fan det kanske finns ett Vm till där inne, får nog fundera på det eller vad tycker ni. Kom igen berätta för mig vad ni tycker, ska jag vinna ett Vm till?
Em verkar ju trilska något så in i vassen.
Eller ska jag låta kroppen vila och inta min fysiska ålder, mitt sinne kommer nog aldrig stilla sig så jag får nog hitta något annat som jag kan bli bäst på om jag nu inte ska tävla mer.
Är så glad att jag faktiskt har haft mod nog att ta dessa steg och försöka nå mitt mål trots att jag inte nådde riktigt fram, har format om min kropp är rörligare kan göra saker med min kropp som jag inte kunde för ett år sen, har återupplevt saker som jag inte gjort sen jag var barn som att gå på händer eller stå på huvudet, flått katten (gymnastik term =)) och allt som krävdes var lite mod en stor portion tjurskallighet och människor runt mig som var villiga att låta mig försöka. Har ni en dröm gör det vänta inte till imorgon för då kanske det aldrig händer, bara gör det även om ni inte når riktigt hela vägen så är resan värt besväret jag lovar och vem vet ni kanske upptäcker på vägen att detta går jag kan.
Ta hand om er.
Kommentarer
Skicka en kommentar