Gästbloggsinlägg från "Kickboxarfrun":
I vintras när Micke började prata om att han ville börja tävla igen så frågade han mig först vad jag tyckte om det? Jag sa att det är svårt för mig att veta hur det kommer bli eftersom det är något nytt för mig men jag tycker inte att man ska hindra någon från att följa sin dröm. Oron för skador finns ju självklart där men Micke var ju redan träningsnarkoman i megaformat och sparras hårt på klubben så hur stor skillnad kunde det bli tänkte jag. Jag kan tillägga att jag har väldigt svårt för att se på boxning och MMA-fighter där blodet sprutar och jag uppskattar själv träningsformen kickboxning (förutom sparring eftersom jag HATAR att få stryk, och där faller ju hela poängen med sporten för min del, haha).
Mot Ålborg: Micke är inte så rolig att umgås med när han är trött och hungrig.. blir väääldigt lättirriterad så vår resa mot invägningen i Ålborg med två sockerhöga barn, på 8 och 10 år, i baksätet som pratade oavbrutet kan inte varit lätt för honom. Att jag hittade en gammal skiva med Ultima Thule som jag ville lyssna lite på (för att skratta åt hur dåliga de är) gjorde inte saken bättre heller. Jag lyxade till båtresan med lite chips och en stor Staropramen också, hehe. Förlåt Micke ;) Micke vägde sen in med 2 kg marginal så jag tycker nog han kunde unnat sig frukost den dagen iallafall, men men..
På tävlingsdagen förvånades jag av att Micke erbjöd sig att ta med Marcel direkt så jag och Nicole kunde slappa lite och gå på stan, tack älskling <3 Marcel skulle sedan även få vara "vattenkille" till Karen, Bojan och Micke. Det blev dock inte så mkt vandring på stan i mysiga Ålborg för oss eftersom Karens match var redan kl 12 och den ville vi inte missa.
Jag filmade fighterna, var skönt att fokusera på det istället för att vara nervös, vet ju hur grym Micke är men det är ju nervöst ändå.. Karen vann sin fight, Bojan förlorade och Mickes fight bröts efter bara några minuter. Domaren tyckte de gick på varandra för hårt (var ju Light Contact), men enligt mig så är det hårdare när de sparras på klubben..
Anti-klimax på riktigt men Micke ledde med poäng iaf (och jag är glad att ingen blev skadad).
Barnen tyckte det var en rolig och spännande resa. Karen och Bojan är deras idoler och de är så söta som låter dem vara med. Nicole blev nog lite kär i Karen tror jag :) Marcel har blivit riktigt kickboxningsbiten och vill börja på klubbens barnträning. Jag kanske blir en "Kickboxarmamma" också ;)
I vintras när Micke började prata om att han ville börja tävla igen så frågade han mig först vad jag tyckte om det? Jag sa att det är svårt för mig att veta hur det kommer bli eftersom det är något nytt för mig men jag tycker inte att man ska hindra någon från att följa sin dröm. Oron för skador finns ju självklart där men Micke var ju redan träningsnarkoman i megaformat och sparras hårt på klubben så hur stor skillnad kunde det bli tänkte jag. Jag kan tillägga att jag har väldigt svårt för att se på boxning och MMA-fighter där blodet sprutar och jag uppskattar själv träningsformen kickboxning (förutom sparring eftersom jag HATAR att få stryk, och där faller ju hela poängen med sporten för min del, haha).
Mot Ålborg: Micke är inte så rolig att umgås med när han är trött och hungrig.. blir väääldigt lättirriterad så vår resa mot invägningen i Ålborg med två sockerhöga barn, på 8 och 10 år, i baksätet som pratade oavbrutet kan inte varit lätt för honom. Att jag hittade en gammal skiva med Ultima Thule som jag ville lyssna lite på (för att skratta åt hur dåliga de är) gjorde inte saken bättre heller. Jag lyxade till båtresan med lite chips och en stor Staropramen också, hehe. Förlåt Micke ;) Micke vägde sen in med 2 kg marginal så jag tycker nog han kunde unnat sig frukost den dagen iallafall, men men..
På tävlingsdagen förvånades jag av att Micke erbjöd sig att ta med Marcel direkt så jag och Nicole kunde slappa lite och gå på stan, tack älskling <3 Marcel skulle sedan även få vara "vattenkille" till Karen, Bojan och Micke. Det blev dock inte så mkt vandring på stan i mysiga Ålborg för oss eftersom Karens match var redan kl 12 och den ville vi inte missa.
Jag filmade fighterna, var skönt att fokusera på det istället för att vara nervös, vet ju hur grym Micke är men det är ju nervöst ändå.. Karen vann sin fight, Bojan förlorade och Mickes fight bröts efter bara några minuter. Domaren tyckte de gick på varandra för hårt (var ju Light Contact), men enligt mig så är det hårdare när de sparras på klubben..
Anti-klimax på riktigt men Micke ledde med poäng iaf (och jag är glad att ingen blev skadad).
Barnen tyckte det var en rolig och spännande resa. Karen och Bojan är deras idoler och de är så söta som låter dem vara med. Nicole blev nog lite kär i Karen tror jag :) Marcel har blivit riktigt kickboxningsbiten och vill börja på klubbens barnträning. Jag kanske blir en "Kickboxarmamma" också ;)
 |
| Marcel hänger med de coola killarna! |
Kommentarer
Skicka en kommentar